Idag övade vi att gå i trappor. 

Grabbarna flyr när jag tar fram selarna, det är ingen hit att gå ut. När vi är ute på innergårdens halvsunkiga gräsmatta kryper de fram som maskar. Ibland går de in i duv-mode; rumpan så lågt det bara går och halsen sträckt och försiktigt spejande fram och tillbaka. Minsta vindpust är misstänkt. Som att de aldrig varit ute på balkongen förut.

Det blir inte direkt någon motion av att sitta blickstilla i tjugo minuter på en gräsmatta. 

Jag har upptäckt att Tarre kan gå i trappor. Och då menar jag inte rent fysiskt, för det vet jag att båda två kan, men att han vågar. Silver kryper ihop längst ner i trappan och tar varje tillfälle att försöka fly bort till "vår dörr", men ack, alla avsatser ser ju likadana ut och även om man går åt rätt håll ligger vår dörr fortfarande 3 våningar upp. Osis, katten. 

Efter lite slit fick jag släppa in Silver till sambon igen som lät honom jaga efter fjädervippan en stund. Så jag och Tarremannen gick ner till bottenvåningen igen och började om. Och jodå, efter lite lockande och pockande kommer han kravlande upp för trappen, om än med svansen något lägre än vanligt. Efter fem minuter hade vi tagit oss upp hela vägen! Det fick räcka för idag.

Ska försöka fixa bildbevis nästa gång. På fredag är det inväging!